En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag?

Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker
igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle.

Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.  
Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre.

Underbbart var o solat..behövde det..ska se på lets dance nu sedan skall jag fara ut o motionera ..jag o alice ska ta stora rundan idag när liza inte är med,,,

mkycet inrteassnt

”Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.”

jassivt, fnguerar fkatikst

En bonde står och passar en stor flock får som betar på fjället.
Då kommer plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför. En ung man i Broni-kostym, Gucci-skor, Ray Ban-solglasögon och YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

– Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?
Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:
– Det verkar rimligt. OK för mig .

Killen kör fram BMW: n till bonden och tar fram en Dell Notebook, slänger upp den på motorhuven och öppnar Laptopen. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA-sida på Internet. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan NASA-satellit. Denna scannar betesområdet med en ultrahög upplösningskamera. Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till ett annat ställe på Internet; Image Processing Facility i Hamburg. Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur till sin Palm Pilot och där står det Picture processed and data storede. Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och startar ett Excel-dokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort, kör han all data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en flersidig 4-färg rapport på sin miniatyr-hitech HP Color Laser Yet och kastar ett öga på sista sidan:

– Du har exakt 1586 djur, säger han.
– Faan, det stämmer,, säger bonden. – Du kan ta med ett av fåren.
Så tittar han på killen som går runt för att välja ut ett av fåren. Han får jobba lite för att få ner vinsten i bagageluckan på BMW: n.

Då säger bonden:
– Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka djuret?
Killen tänker en stund, säger sen att det verkar fair och OK.
– Du är konsult säger bonden.
– Stämmer, säger killen. – Hur sjuttsingingen kunde du veta det?
– Det var inga problem, svarade bonden. – Du kom hit utan att någon hade bett dig. Sen skulle du ha betalt för något, som jag redan visste. Du erbjöd dig att jobba med en fråga som ingen hade ställt. Dessutom vet du inte ett skit om den här branschen, så jag vore tacksam, om du ville öppna bagageluckan och ge tillbaka min hund!

jihaoooo...

mår ok...måste städa men har inte lust alls..skulle bara vilja sova i 3 månader o slippa se all mat o godis överallt ...jäla skit..hehhe

jag är inte sugn men j börjar längta efter mat mat mat...inte godis..jag känner att jag är på väg o bli dum i huveet typ...men det är nog bara några dagar sen går det över...känner mej inte glad alls..känner mej ensam...jag förstår om folk vill vara snälla o inte fika ...eller ringa mej när dom ska fika eller komma hit på kaffe...innan var dt jämt folk här o fika me mej ..nu kommer ingen längre..jag är annars på fik flra ggr varje dag men inte alls nu..känner mej inte glad alls ..kan man inte umgås utan att man fikar...hoppas jag klarr mej igenom jobbiga tiden nu...mellan 3-5 vekor är det då de flesta ballar ur..jag måste klara det ...men jag hatar det verkligen hatar dt...

Ingen liza som ligger i mitt knä...inga barn som är vakna ...gubbn sover som en stock...peter har åkt hem...stollepeter hahahaha..mobilen är ovanligt tyst...jag borde gå o sova ..hoppas jag mår bättre imorn...saknar när det är livat...faan är det med mej eentligen..jag bore vara asglad ..vikten börjar gå neråt..jg mår bättre jag orkr mer...mitt liv är på väg teaka..inga matcher i helgen depp för det me....älskar o kolla..inga tävlingar i helgen...trodde jag skulle få mysa i helgen men hanna ska bort..eve ska ut ..och dick till scandinavium....men jaaa dååå..alla hjärtans dag ju...jo åter till varför jag borde vara glad ja har underbar barn, underbar man, underbar svärson (har nte alla hästar i stllet men men) haha..massa vänner..kanske inte massa men några,,,några vänner många kompissar...va katten saknar jag i mitt liv????kärlek kanske..?

jihOOO...Var o vägde mej idag o ch jag gått ner 8,1 kg...känns underbart...mitt i allt tngt behövde jag detta ..var på mötet o sen tränade jag underbart..det känns bra men ändå inte är det inte konsigt nu är jag inne i en låg period..jag bhöver göra ngt jag vet dt...känner mej helt off..Lisa är hos anders igen hehe fick en jttefin bild när han ligger i soffan med liza i famnen..snyft...bra att han får öva o ha hund nu när dom skall få en hundvalp av mej ...hon blr behandlad som en prinsessa där..vill nog inte komma hem igen hhaha men guud vad man saknar henne..