Alla inlägg under februari 2009

Av Louise samuelsson - 15 februari 2009 08:37

1. VI KOM AV TITANIC FÖRST. I ALLA FALL SKULLE VI OCH VÅRA BARN DET, ENLIGT ALLA REGLER.

2. VI KAN SKRÄMMA MANLIGA CHEFER MED MYSTISKA GYNEKOLOGISKA PROBLEMURSÄKTER.

3. TAXIBILAR STANNAR FÖR OSS.

4. VI SER INTE UT SOM GRODOR I EN MIXER NÄR VI DANSAR.......

5. VI BEHÖVER INTE FJÄRTA FÖR ATT ROA OSS SJÄLVA.

6. OM VI GLÖMMER ATT RAKA OSS, ÄR DET INGEN SOM BEHÖVER FÅ VETA.

7. VI GRATULERAR VÅR KOLLEGA UTAN ATT NÅGONSIN RÖRA HENNES RUMPA.

8. VI BEHÖVER ALDRIG GRÄVA I FICKORNA FÖR ATT FÖRSÄKRA OSS OM ATT ALLT ÄR KVAR.

9. VI HAR FÖRMÅGA ATT KUNNA KLÄ OSS SJÄLVA.

10. VI KAN PRATA MED DET MOTSATTA KÖNET UTAN ATT VARA TVUNGEN ATT FÖRESTÄLLA OSS DEM NAKNA.

11. OM VI GIFTER OSS MED NÅGON SOM ÄR 20 ÅR YNGRE, SÅ ÄR VI I ALLA FALL MEDVETEN OM ATT VI UPPFATTAS SOM IDIOTER.

12. VI KOMMER ALDRIG ATT ÅNGRA ATT VI TAGIT HÅL I ÖRONEN.

13. DET ÄR STUNDER DÅ CHOKLAD VERKLIGEN KAN LÖSA ALLA ENS PROBLEM.

14. VI KAN FÄLLA KOMMENTARER OM HUR OTROLIGT DUMMA MÄN ÄR UTAN PROBLEM i DERAS NÄRVARO - FÖR DE LYSSNAR JU ÄNDÅ INTE.

SKICKA DETTA TILL ALLA SMARTA KVINNOR DU KÄNNER OCH LYFT DERAS DAG
VARFÖR HAR VI BARA FESTER FÖR VARANDRA NÄR NÅGON AV OSS GIFTER SIG, ÄR GRAVID ELLER GÅR I PENSION?

VAD SKULLE DE FLESTA AV OSS GÖRA UTAN VÅRA SYSTRAR, VÅRA FÖRTROLIGA, SHOPPAR-LUNCHTRÄFFS OCH RESEFLICKOR?

Av Louise samuelsson - 15 februari 2009 00:41

Mått bättre idag...var hos anna oh hälsade på...nice...sicken fin liten pojk hon har....

var sn hos sussen me tussen o magnus oh spelade yatzy...jag kom bara 2a....deprest..

jag gick en riktigt lång promenad idag jihaooo...jtteskönt...hoppas mitt deppiga är på väg bort nu...

jaja god natt...

Av Louise samuelsson - 14 februari 2009 14:49

Underbart ute...kört hanna till peter..hon saknat han så mkt dessa två dagar herreguuud ...önskar man kunde vara så kär...häftigt...hoppas han blev glad för sin present...evelina är oh hopptränar roger och vegas o det hade tydligen gått jttebra...kul..sedan skall jag o eve åka till nk och köpa kläder känns billigt puh ...men vad gör man inte för o fjäska lite.


Bantningen går bra men det känns inte ngt alls ...är så trött på pulvret men men..i dont give up...


Imorn ska vi bowla igen jihaoooo vi är flera styken ska bli kul älskar o bowla men jag förlorar ju faaaaaan jämt...nu e jag handikappade med mina naglar....hoppas killarna är män nog o spelar me vänster hand istället.....


Alice fått en torkad tjursnopp uggghh men hon älskar det sen skall vi ut på en motionsrunda alie o jag..



Av Louise samuelsson - 13 februari 2009 20:33

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag?

Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker
igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle.

Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.  
Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre.

Av Louise samuelsson - 13 februari 2009 20:20

Underbbart var o solat..behövde det..ska se på lets dance nu sedan skall jag fara ut o motionera ..jag o alice ska ta stora rundan idag när liza inte är med,,,

Av Louise samuelsson - 13 februari 2009 15:44

mkycet inrteassnt

”Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.”

jassivt, fnguerar fkatikst

Presentation

Omröstning

Kommer jag o bli normal nån gång???eller koommer jag alltid o vara kokkosava??
 Ja man kan ju hoppas
 tyvär det är kört för dej
 vete katten
 Neej va kokkosava för då känner jag mej likasinad

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards